MEGALOPPIS I MAJORNA

Ordet loppmarknad sägs härröra från att de kläder som bytte ägare vid de första loppmarknaderna påstods innehålla loppor och annan ohyra. Den engelska termen för loppmarknad är "Flea market". Den traditionella och mest publicerade berättelsen om ursprunget för yttrycket Flea market, är en bokstavlig översättning av det franska namnet marché aux puces. Namnet sägs komma från de irriterande loppor som infekterade klädseln i gamla möbler som var till salu på marknaden.

Mariagatan västerut med spårvagnen i svängen ner på Älvsborgsgatan. Foto från 1920-talet.
Fotograf okänd.

Megaloppisen startar upp.

Kejsaren Napoleon III och hans arkitekt Haussmann planerade och genomförde byggnationen av breda och raka boulevarder med rader av kvadratiska hus i centrala Paris, längs med vilka armédivisioner skulle marschera fram med pompa och ståt. Planerna tvingade många återförsäljare av begagnade varor att flytta från sina gamla bostäder. Dessa utköpta köpmän fick dock fortsätta att sälja sina varor ostört på en plats i norra Paris. De första bodarna uppfördes ca 1860 och samlingen av alla dessa flyktingar från slummen i Paris gavs snart namnet "marché aux puces", som betyder just loppmarknad.

Landshövdingehus längs Älvsborgsgatans östra sidan. Bilden tagen mot nordväst från Mariagatan. Foto från 1927.
Foto: Stadsingenjörskontoret, Göteborg

Megaloppisen eskalerar.

Megaloppisen kulminerar.

POSTHUSET PÅ DROTTNINGTORGET

Det var efter förhandlingar mellan magistrat och borgerskap som insamlade medel år 1725 användes till inköp av burggreve Hans von Gerdes sterbhus tillhöriga fabriksbyggnader, därefter benämnt "Göteborgs Stads Fattighus. Stenhuset, som låg vid Stampen, förvärvades senare av grosshandlare Martin Abraham Holterman som skänkte huset till "Götheborgs Arbetshus- och Fattigförsörjnings-Anstalt". Stenhuset fick snabbt namnet "Holtermanska baracken", snart förenklat till "Bracka".
Namnet Bracka följde sedan med när verksamheten under hösten 1855 flyttade till tomten öster om Drottningtorget. 

År 1852 hade det beslutats att uppföra en anstalt som skulle kunna inhysa understödstagare. I september 1855 kunde 65 kvinnor flytta in i den östra flygeln och i juni 1856 var anstalten färdig att ta emot de sista från den tidigare "baracken".
Huset var ritat av Adolf W. Edelsvärd och var 104 meter långt, hade 128 rum och plats för cirka 1 100 personer. Lokalerna vid Drottningtorget ansågs snart otillräckliga, då antalet "fattighjon" växte och under senare delen av 1800-talet omplacerades hjonen till flera olika inrättningar runt om i staden.

Göteborgs Arbets- och försörjningsinrättning, också känt som Bracka, vid östra sidan av Drottningtorget.
Foto från början av 1900-talet.
Foto: Anna Backlund

Clarion Hotel Post har numera intaget det gamla Posthuset. 

Under första kvartalet 1917 revs Bracka och arbetet med posthuset påbörjades och skulle ta över sju år innan det stod klart. Den beryktade göteborgska leran krävde 6 128 granpålar, 15–18 meter långa, för att stabilisera byggnaden.

Foto taget 1921 under Centralposthusets uppförande av byggnadskontrollanten Gidde Broberg.

När det nyklassicistiska huset invigdes pingstdagen den 30 maj 1925 i närvaro av bland andra Byggnadsstyrelsens generaldirektör Tengbom, generalpostdirektören Julius Juhlin samt ett antal högt uppsatta representanter för de nordiska länderna, var det inte bara det största posthuset i Norden, utan även det dyraste husbygget i Sverige med en byggkostnad som först beräknades till 2,4 miljoner kronor, men fick slutnotan 8,4 miljoner kronor, uppfört i tre våningar.

Posthusets fasad mot Drottningtorget är skyddad av lagstiftningen och får inte ändras. Men hotellets huvudingång

från Drottningtorget bryter mot Ernst Torulfs arkitektur: den är placerad asymmetriskt i bottenplanet.

Fotograf okänd.

Den mäktiga klassicistiska fasaden med dess dubbla joniska kolonner utstrålar än idag kraft och monumentalitet.

KONSERTHUSET PÅ HEDEN

Föregångaren till Konserthuset på Götaplatsen låg på den nordvästra delen av Heden och invigdes 11 februari 1905 med en konsert av Filharmoniska sällskapets kör samt en 55 man stor orkester som spelade under ledning av Tor Aulin. Vid denna tid var konserthuset på Heden av trä och Sveriges största musiklokal och rymde 1 294 personer.

Konserthuset på Heden, bilden tagen från Södra Vägen/Gamla Allén. Foto från 1910-1920-talet.
Foto: Anna Backlund

På platsen för gamla Konserthuset ligger idag Exercisparkens Lekplats på Heden.

Det var i dessa lokaler som Wilhelm Stenhammar (1907-1922 var han konserthusets ledande profil) gästades av kompositörerna Jean Sibelius, Carl Nielsen och Christian Sinding. Vid tioårsjubileet 1915 kunde man räkna in över 1 miljon besökare, fördelat på 906 konserter, 105 möten och föredrag samt 78 tillställningar av annat slag såsom filmvisningar. Konserthuset på Heden var tänkt som provisoriskt, därför diskuterades under 1910-talet planer på ett permanent konserthus.

Interiörbild från 1911 av Gamla Konserthuset på Heden, med orkester och kör på scen och publik i salongen.
Fotograf okänd.

Konserthuset började brinna vid 12-tiden den 13 januari 1928 och var helt nedbrunnet vid 15.30-tiden.
Brandorsaken var ett krånglande värmeelement.

Konserthuset vid Heden i lågor. Brandmän på taket med vattenslangar och mot väggen står resta stegar.
Foto: GHT

LÄNSFÄNGELSET

På bergknallen låg före fängelsets tid bastionen S:t Erik efter Erik Jedvardson, svensk kung på 1100-talet och sedermera Stockholms skyddshelgon. På knallens topp, som stod i förbindelse med Kvarnberget, fanns ett par förrådshus avsedda för förvaring av ammunition. Framför dessa låg en stor plan där man på kungliga namn- och födelsedagar och vid andra högtidligheter sköt salut.

Länsfängelset (även kallat Länscellfängelset eller Cellfängelset) ersatte det utdömda länshäktet, beläget på nuvarande Postgatan. Arkitekt var Carl Fredrik Hjelm och byggmästare Krüger och Rapp. Fängelset togs i bruk i december 1857 och byggkostnaden var knappt 200 000 kronor. 

Till höger parti av Lilla Bommens hamn sett från Kanaltorget mot väster. I bakgrunden Länsfängelset. Foto från 1901.
Foto: Aron Jonason

Anläggningen bestod av en huvudbyggnad i tre våningsplan med 107 celler samt två flyglar, där den ena innehöll två sessionssalar, en för länets häradsrätt och en för stadens Rådhusrätts 2:a avdelning. Fastigheten vid S:t Eriks Torg uthyrdes 1907 till Frälsningsarmén och kom sedermera att rivas i februari 1972.

Göteborgsoperan ungefär där Länsfängelset låg.

Göteborgsoperan är ett operahus vid Lilla Bommen i Göteborg, på Göta älvs södra strand. Byggnaden ritades av Jan Izikowitz som har hämtat inspiration både från operavärlden och den närbelägna hamnen. Med start den 30 september 1994 skedde invigningen av operan under tre kvällar i rad.

PRÅM 5

Nere vid Ångbåtsbryggan i Göteborgs hamn ligger den, Pråm 5. Under vintern 1905 färdigställdes ammunitionspråmen i Karlskrona där den också inledde sin tjänstgöring samma år. Med Karlskrona som bas tjänstgjorde sedan "Femman" under
två världskrig, med flertalet riskfyllda uppdrag i samband med minering och minsvepning. 

Pråm 5 förtöjd vid Ångbåtsbryggan i Göteborgs hamn.

I början på åttiotalet fanns ett antal pråmar på marinbasen i Karlskrona, en del var före detta spärrballongpråmar som sedan omklassats till ammunitionspråmar. De var uppdragna på den s k torpedbåtsslipen, ibland sjösattes någon av pråmarna för
olika behov men mestadels låg de på land.

När U 137 stod på grund i Gåsefjärden användes en av pråmarna till att omhänderta avfall från ubåten. Det var efter några dagars spaning på den ryska u-båten, som det förhandlades fram att tre personer skulle få komma ombord och ta hand om båtens sopor. Tre högre befäl klädde om och begav sig ut och tog reda på soporna, samtidigt som de rekognoserade så mycket som möjligt i och runt u-båten för att det skulle vara möjligt att öva så realistiskt som möjligt innan en eventuell stormning.

Att man från säkerhetspolisen noggrant undersökte avfallet är ingen hemlighet. Däremot vad man fann, det har aldrig nått offentlighetens ljus.